Cattlebruiser

Har börjat göra så mycket som möjligt med vänster arm den sista tiden.
Lyfta saker, öppna dörrar, borsta tänderna, ratta bilen på jobbet, hålla i
telefonen/boken/vad-det-nuär som-jag-håller-upp, you name it. så mycket
som möjligt med vänster.

Detta har fått mig att inse hur sjukt mycket starkare jag är på min högra sida
av kroppen. Efter första dagen med mitt hardcore-vänster-program kände
jag mig stel och hade träningsverk i alla muskler i vänster arm samt vänster
rygg, axlar, bröst- och nackmuskler.

Som en av mina karatetränare sade "Träningsverk ska tränas bort". Jag har
fortsatt använda vänstern i snart 2 veckor och det känns mer och mer
naturligt att använda vänster, inte naturligare än höger dock. Men det känns
som om min styrka är mer jämt fördelad.

Detta kanske är något för just dig! Det är lite klurigt i början, eftersom man
plöstligt kommer på sig själv med att använda högern helt omedvetet men
det går.

Som jag tidigare nedtecknat så är jag ganska trött på min tillvaro.
Varje dag gör jag massor av saker som jag inte vill göra.

• Kliva upp ur sängen. Det är klart att det måste göras någon
  gång men kanske inte klockan 05.45.
  
  
• Borsta tänderna. Jag är så sjukt trött på att borsta tänderna
  jag fattar inte varför men jag fylls bara av motvilja när det
  är dags, dag ut och dag in, 2 ggr om dagen de senaste snart
  22 åren. Fan ta dig Karies och belägningar och tandsten!
  
  
• Gå till jobbet. Fan vad jag är trött på att köra omkring
  bland människor. Att slita ut axlar och rygg på alla tunga
  oergonomiska lyft är heller ingen hit. För att inte nämna en
  och annan idiot som jag måste stå ut med.
  
  
• Träna. Varför tränar jag? Inte för att jag tycker det är skönt
  eller roligt i vilket fall. Jag gör det för att jag inte vill bli fet.
  För att jag vill ha en 'snygg' kropp. Jag vet inte, det kanske
  är anledning nog men jag vill ha ut något mer av min träning,
  jag vill ha kul! Ska prova spela lite innebandy igen, sist jag
  gjorde det bröt jag foten men det var kul i alla fall. Blev lite
  sugen på att sparka lite fotboll också... och badminton. Jag
  behöver förmodligen bara byta miljö, gymet är i grund och
  botten en deprimernade plats. Satan en så lång paragraf det
  här blev. Nåväl, nu är den över i varje fall.
  
  
• Komma hem. Till den här lilla lägenheten som ingen av oss
  har ork att hålla städad. Det ser ut som sju svåra år här och
  det är inte kul att komma hem till. Städar ibland. Gör ett ryck.
  Sen går det en vecka så ser det lika jävligt ut igen.
  Det finns inget som suger motivationen ur en så mycket som
  att inte längta hem särskilt mycket.
  
  
• Gå och lägga mig. Fuck that shit. Jag behöver mina 8 timmar
  men jag ser ingen anledning i att sova. Efter att jag somnat så
  kommer jag nästa gång jag vaknar upp att mötas av en ny dag
  så som den förra. Så jag håller mig ofta, inte alltid (det skulle jag
  aldrig orka) vaken länge. Som om morgondagen inte skulle komma
  om jag aldrig sov.
  
  Jag borde bara skita i att göra allt ovanstående. Men det gör jag inte.
  Tro mig, jag är tillräckligt 'random' eller kaotiskt i mitt sinne för att
  kunna skita i allt från och med imorgon, men det gör jag inte. Jag
  övertalar/inbillar mig själv att jag investerar i framtiden. Jag offrar nuet
  för att få det bättre längre fram. Jag gör ovanstående för att mitt framtida
  jag inte ska behöva lida av konsekvenserna. Bara jag håller mig mentalt
  stabil lite till.

Åt på övertidsmaten idag. Krabbburgare. Känner mig som en figur ur Svampbob Fyrkant.

Var på fest med kollegor igår.
Fy fan vad kasst det var.

Så här samlas ett femtontal personer sätter sig och pratar och dricker sig fulla.
Ingen har något vettigt att säga, inte jag heller. Spotify är inkopplat till stereon
och tre personer med illa dold ödmjukhet slåss om att få bestämma musik.
En som vill spela repetetiva techno låtar, en annan som vill spela poplåtar som
man ändå hör på radion 2ggr per timma och en tredje som vill spela hårdrock.
Volymen höjs succesivt vilket försvårar mina patetiska försök att socialisera.

Sakta men säkert försvinner folk från vardagsrummet in till köket där man kan
konversera utan att behöva skrika varandra i öronen. Musiknazisterna lämnar
även de vardagsrummet när de inte har någon publik att diktera över.

En av killarna har blivit ganska full och minglar omkring och tar tjejer på bröst
och rumpa. Ingen har tillräcklig mycket självrespekt för att säga åt honom att
sluta vilket gör det svårt för mig att bestämma mig för vem som är mer patetisk.

Ett riktigt party ska i min mening ha lite saker som man kan ägna sig åt. Kanske
ett rum med singstar eller rockband, ett annat med musik och utrymme att dansa
på, kanske ett rum med film eller sällskapsspel. Att ha så mycket människor på
samma ställe fungerar liksom inte. Det blir för trångt för någon att mingla runt och
ingen kan komma överens om vad för musik som ska spelas.

Var på en riktigt kul fest med det upplägget för något år sedan. I början fick alla ett
uppdrag som skulle utföras under kvällen. Jag fick att "påpeka att jag var singel så
mycket som möjligt" en annan skulle försöka organisera ett nakenbad (det lyckades
han faktiskt med), kort sagt blev det ett mycket knäpp-roligt party. Ett rum med dans,
ett annat med singstar, flera andra rum lediga till vad man nu ville göra.

Små fester kan vara kul, när man inte är så många kan man faktiskt göra saker tillsammans
sådanna har jag varit på många under årens lopp; filmkvällar, sällskapsspelskvällar (Risk,
Puerto Rico, Settlers, Monopol) TVspelssammankommster (Smash Bros), Tebjudning etc.
Jag tror jag för hålla mig till sådanna i framtiden så får den grå massan av fyllskallar leva
ovissa om vad de går miste om.