Cattlebruiser

Jag sade aldrig upp mig. Jag är fortfarande anställd.
Jag har kommit på att det är mer strategiskt att leave(a)
efter min veckas semester i mars då jag åker till
Kanarieöarna.

Nackdelen med den planen är att jag måste jobba April
och kanske även Maj ut innan jag blir fri.
Men det kanske är lika bra, mitt kontrakt gäller till Maj.
Om jag helt enkelt tackar nej till ett nytt ett-års-kontrakt
så har jag inte sagt upp mig per se.

Förövrigt har jag kommit på att jag kanske vill bli helikopterpilot.
Jag har laddat ner några simulatorer och ska investera i en
joystick (joystick som förövrigt är det coolaste innuendot på
mannens könsorgan) och se hur jag tycker att det är att flyga.

Ska också passa på att rekommendera detta!  <----- Detta!
En underhållande tecknad kortfilm som, förutom att underhålla även
utbildar i ekonomisk teori och historia. Den är riktad till amerikaner
men filmens essens gäller även oss i Europa. Enjoy~

Jag måste lämna in ett skriftligt besked på min avgång.
Så roligt!
Hur ska jag skriva?
Jag känner för att skriva det i högtidlig stil.
(Hur skriver man högtidligt på norska?)

Härmed vill jag, [namn][efternamn], informera eder, Herr[chef]
om min avgång från eder företag.
Enligt rådande lagar och bestämmelser så erfodras det av mig
att arbeta Februari ut. Men sen är jag fri!! och då ska jag
hitta ett nytt jobb, ett bättre jobb, ett roligare jobb (både i ordets
svenska och norska innebörd) och... och det var allt! Ha!

I want to break fri!

Kändes allt tungt
Men sen
Efter frukost
Kom jag på lösningen!
Jag säger helt enkelt upp mig!
Wohooo!
Gissa vad jag ska göra på måndag?
Säga upp mig från mitt jobb!

Dunderpatrullens senaste (Analoga Steroider) var den bästa julklappen förra året.
Jag har svårt att bestämma mig om jag gillar "Touch Fuzzy get Dizzy" eller
"Crash Burn Repeat" bäst.

En varm dag i Maj ger sig två unga män ut på en liten promenad. Mest för att ha något att göra medan de konverserar men också för att de bestämt sig för att gå en gammal stig som de cyklade på en gång i sin ungdom.
De båda vännerna har känt varandra sedan 5års åldern, de pratar gammla minnen, saker de gjort, sagt och upplevt under sin uppväxt. Nostalgin är påtaglig, det förflutna verkar så underbart när man tänker på det, kanske för att man bara kommer ihåg det speciella, det underbara. Det var bättre förr konstaterar en av dem, den andre instämmer. De traskar på i gott tempo, båda två tränar regelbundet så trots att de båda även har en nördsida till sig så är det ingen som känner av någon trötthet. Barndomsminnen blandas med samtalsämnen av mer nördig karaktär. Sagan om ringen, strategispel, filmer man sett, dator och tvspel man spelat.

Efter en tid så undrar den ene om inte den där stigen borde dyka upp snart. De har gått efter en landsväg mitt i skogen ett rejält tag nu. Det var länge sedan jag gick den stigen från det här hållet säger den andre som är bättre känd i området. De bestämmer sig för att gå en liten bit till. Stigen dyker inte upp. Jag glömde bort att titta efter den fortsätter den andre, hade fullt upp att prata, hehe.

De båda vänder om, efter ett tag ser de en gammal, mycket gammal, knappt synlig traktorväg gå in i skogen från vägen de står på. Nu kan vi endera gå samma väg tillbaka tills vi kommer till den där stigen eller ta den här vägen som jag förvisso aldrig har gått men som går åt rätt riktning och borde ta oss ut på den astfalterade vägen som leder hem, det blir en bit att gå dock. Det blir ingen diskussion de båda traskar ned för traktorvägen.

Fem minuter senare tar vägen slut. Helt plötsligt är den inte där längre. Framför dem breder det ut sig en våtmark, lite lätt fuktigt, som ett kärr vars vatten fylls på av några porlande bäckar. Det är ett väldigt öppet landskap med en och annan björk. De kan gå tillbaks på traktorvägen men de fortsätter frammåt, detta trots att en av dem köpte ett par nya skor bara några dagar innan. De blir snabbt våta. Nu när det inte finns någon väg att följa gäller det att vara smart, den ena av dem har läst lite vildmarksböcker och bestämmer att man ska följa en bergstopp som syns långt bort i horisonten bortom trädtopparna för att försäkra sig om att man inte går vilse. Så länge vi går i den här riktningen kommer vi förr eller senare till den astfalterade vägen.

Efter ett tag tar våtmarken slut och en tät skog breder ut sig framför sig. Finns ingen anledning att vända nu så med deras navigationsfärdigheter till hjälp börjar de tränga igenom den täta växtligheten. Båda är klädda i shorts vilket inte är så trevligt när de pressar sig igenom snåren. Efter många om och men kommer de äntligen ut på ett hygge. Det börjar skymma, lyckligvis är det tidig sommar, trots att det inte är dagsklart så kommer det ändå att vara ljust flera timmar till. En titt på klockan avslöjar att de varit ute i 2,5 timmar! Vetskapen om detta väcker hungern i deras kroppar. Men det kan inte vara långt kvar nu, hyggen har alltid en traktorväg som leder till huvudvägen. De går mot andra änden av de stora hygget då de plötsligt för syn på något på andra sidan. Vad är det där? En björn? Svårt att säga på det här avståndet. De båda går försiktigt närmre. När de gått femtio meter till ser de att det är en älg. Wow, en älg, undrar varför den inte har sprungit sin väg? Den har ju uppenbarligen sett oss. Älgen betraktar de båda människorna, varför den inte ger sig av är svårt att veta. Kanske är den nyfiken?
De två unga männen är nu cirka 100 meter ifrån älgen! De försöker ta bilder med sina mobiler. Inga bra kameror, brun älg omgivet av liknande färger, det är inte ljust ute. Bilderna blir inte särskilt bra. Om vi bara kunde komma lite närmre. Ska vi verkligen gå närmre? Den kanske attackerar oss. 2 sekunders tvekan sedan fortsätter de frammåt som om de hade utväxlat ett telepatiskt "ja, närmre". de går otroligt sakta, hunger är bortglömd, spända som bågsträngar av förväntan närmar de sig. Hur nära kommer vi att komma? På femtio meters avstånd händer det oundvikliga älgen springer (inte som om den hade brått och flydde för livet, snarare vad som för oss människor skulle motsvaras av ett medelhögt joggingtempo). Vi följer den med blicken och ser två till mindre älgar ansluta sig till den längre bort.

Äventyret är över, åtminstone verkar det så. Jag menar, what could possibly top this? Inget, men bara för att vad som följer inte är lika awesome så är det ändå underbart. Vi fortsätter in i skog efter hygget, inga snår som tidigare, utan stora träd som växer på några meters avstånd från varandra. Efter ett tag så finner de en stig som så småningom leder ut på en skoterled. Leden är givetvis svår att se eftersom det inte är några skoterspår någonstans men det är en skoterledsskylt lite då och då. Nu börjar det skymma på allvar. Hungern gör sig påmind med förnyad styrka. Men det är ändå alldrig jobbigt. Känslan av sommar, frihet och äventyr finns där hela tiden. Vart man än ser är det försommargrönt, den vackraste gröna färgen, den ljusa, livfulla gröna. De kommer snart till en landsväg som de följer och kommer äntligen ut på den astfalterade vägen.

What the fuck, kom vi ut här? Brister jag ut. Överaskad över hur mycket mer åt "höger" vi hammnat än vad jag förväntade mig. Adam är förmodligen glad att ha kommit ut på astfalten med tanke på hans nya skor som trots allt klarat sig helt ok. Vi är bara några hundra meter ifrån Ranungen, en liten sjö där vi badat många gånger han och jag så för att fullborda nostalgitrippen bestämmer vi oss för att ta en titt där också innan vi går hem.

Vattnet ligger stilla på den lilla sjön, det är mörkt ute nu, sommarnatts mörkt, vilket innebär att man ändå ser ganska bra. Det kan liknas vid höstskymmning. Hur som haver, så vill jag inte gå hem. Jag må vara trött i benen, hungrig, törstig men den fyrtio minuter långa promenaden hem känns inte så tilltalande, särskilt inte med tanke på att det är en tråkig astfaltsväg som jag kan utantill. Jag föreslår att vi ska bada, Adam avstår, Jag kladrar honom inte, det är iskallt i vattnet (det är bara Maj ännu). Jag tar av mig alla kläderna och kastar mig i, väl medveten om att om jag får minsta chans att tveka så kommer doppet aldrig att ske. Det blir inget långt dopp men jag ber min vän att ta en bild för att föreviga ögonblicket. Sedan bär det av hemmåt.

Väl hemma och mat har aldrig smakat så gott! Har någonsin ett äventyr kännts mer äventyrligt?

Är namnet på en mycket bra film. Den har tagit mitt filmhjärta med storm.
Alla bör se denna film. Svensk-norsk-fransk film om en stackars man i en
kvinnas klor. Insiktsful dramakomedi.

Idag åt jag frukost två gånger. Resten av dagen gick jag omkring och kände mig som en lönnfet hobbit.