Cattlebruiser

Var just på Konsert med Australian Pink Floyd, ett Pink Floyd dedikerat coverband
från Australien. Helt makalöst bra måste jag säga, inte bara den underbara musiken
men även den visuella Ljus och 3D-bildshowen.

Nu hoppar jag över allt onödigt krås som skulle gjort det här till en jobbig recension
och hoppar rakt till efterrätten:

Alltså, Gitarrsolot till Comfortably Numb. 
Jag slits ut ur verkligheten och rakt in i låten.
Jag kan känna låtens essens pulsera in i mig med varje ton, jag för en varm känsla i magen, huvudet känns
upplyft och lättat, sinnet fylls av flow. Kort sagt en mäktig känsla.
Introt till Coming back to life ger en Light-version av samma känsla men i övrigt skulle
jag vilja påstå att Comfortably Numb är unik i sin Awesomehet.

Saknade Another Brick in the Wall Part 3, tycker det är den bästa låten i sviten, den ger
hela konceptet som de försöker förmedla mer djup och inlevelse.
Jag kommer på mig själv ibland med att nynna för mig själv;
I don't need your arms around me, I don't need no drugs to calm me,
I have seen the writing on the wall, Don't think I need anything at all,
Don't think I need anything at all.

Har börjat göra så mycket som möjligt med vänster arm den sista tiden.
Lyfta saker, öppna dörrar, borsta tänderna, ratta bilen på jobbet, hålla i
telefonen/boken/vad-det-nuär som-jag-håller-upp, you name it. så mycket
som möjligt med vänster.

Detta har fått mig att inse hur sjukt mycket starkare jag är på min högra sida
av kroppen. Efter första dagen med mitt hardcore-vänster-program kände
jag mig stel och hade träningsverk i alla muskler i vänster arm samt vänster
rygg, axlar, bröst- och nackmuskler.

Som en av mina karatetränare sade "Träningsverk ska tränas bort". Jag har
fortsatt använda vänstern i snart 2 veckor och det känns mer och mer
naturligt att använda vänster, inte naturligare än höger dock. Men det känns
som om min styrka är mer jämt fördelad.

Detta kanske är något för just dig! Det är lite klurigt i början, eftersom man
plöstligt kommer på sig själv med att använda högern helt omedvetet men
det går.

Som jag tidigare nedtecknat så är jag ganska trött på min tillvaro.
Varje dag gör jag massor av saker som jag inte vill göra.

• Kliva upp ur sängen. Det är klart att det måste göras någon
  gång men kanske inte klockan 05.45.
  
  
• Borsta tänderna. Jag är så sjukt trött på att borsta tänderna
  jag fattar inte varför men jag fylls bara av motvilja när det
  är dags, dag ut och dag in, 2 ggr om dagen de senaste snart
  22 åren. Fan ta dig Karies och belägningar och tandsten!
  
  
• Gå till jobbet. Fan vad jag är trött på att köra omkring
  bland människor. Att slita ut axlar och rygg på alla tunga
  oergonomiska lyft är heller ingen hit. För att inte nämna en
  och annan idiot som jag måste stå ut med.
  
  
• Träna. Varför tränar jag? Inte för att jag tycker det är skönt
  eller roligt i vilket fall. Jag gör det för att jag inte vill bli fet.
  För att jag vill ha en 'snygg' kropp. Jag vet inte, det kanske
  är anledning nog men jag vill ha ut något mer av min träning,
  jag vill ha kul! Ska prova spela lite innebandy igen, sist jag
  gjorde det bröt jag foten men det var kul i alla fall. Blev lite
  sugen på att sparka lite fotboll också... och badminton. Jag
  behöver förmodligen bara byta miljö, gymet är i grund och
  botten en deprimernade plats. Satan en så lång paragraf det
  här blev. Nåväl, nu är den över i varje fall.
  
  
• Komma hem. Till den här lilla lägenheten som ingen av oss
  har ork att hålla städad. Det ser ut som sju svåra år här och
  det är inte kul att komma hem till. Städar ibland. Gör ett ryck.
  Sen går det en vecka så ser det lika jävligt ut igen.
  Det finns inget som suger motivationen ur en så mycket som
  att inte längta hem särskilt mycket.
  
  
• Gå och lägga mig. Fuck that shit. Jag behöver mina 8 timmar
  men jag ser ingen anledning i att sova. Efter att jag somnat så
  kommer jag nästa gång jag vaknar upp att mötas av en ny dag
  så som den förra. Så jag håller mig ofta, inte alltid (det skulle jag
  aldrig orka) vaken länge. Som om morgondagen inte skulle komma
  om jag aldrig sov.
  
  Jag borde bara skita i att göra allt ovanstående. Men det gör jag inte.
  Tro mig, jag är tillräckligt 'random' eller kaotiskt i mitt sinne för att
  kunna skita i allt från och med imorgon, men det gör jag inte. Jag
  övertalar/inbillar mig själv att jag investerar i framtiden. Jag offrar nuet
  för att få det bättre längre fram. Jag gör ovanstående för att mitt framtida
  jag inte ska behöva lida av konsekvenserna. Bara jag håller mig mentalt
  stabil lite till.

Åt på övertidsmaten idag. Krabbburgare. Känner mig som en figur ur Svampbob Fyrkant.

Var på fest med kollegor igår.
Fy fan vad kasst det var.

Så här samlas ett femtontal personer sätter sig och pratar och dricker sig fulla.
Ingen har något vettigt att säga, inte jag heller. Spotify är inkopplat till stereon
och tre personer med illa dold ödmjukhet slåss om att få bestämma musik.
En som vill spela repetetiva techno låtar, en annan som vill spela poplåtar som
man ändå hör på radion 2ggr per timma och en tredje som vill spela hårdrock.
Volymen höjs succesivt vilket försvårar mina patetiska försök att socialisera.

Sakta men säkert försvinner folk från vardagsrummet in till köket där man kan
konversera utan att behöva skrika varandra i öronen. Musiknazisterna lämnar
även de vardagsrummet när de inte har någon publik att diktera över.

En av killarna har blivit ganska full och minglar omkring och tar tjejer på bröst
och rumpa. Ingen har tillräcklig mycket självrespekt för att säga åt honom att
sluta vilket gör det svårt för mig att bestämma mig för vem som är mer patetisk.

Ett riktigt party ska i min mening ha lite saker som man kan ägna sig åt. Kanske
ett rum med singstar eller rockband, ett annat med musik och utrymme att dansa
på, kanske ett rum med film eller sällskapsspel. Att ha så mycket människor på
samma ställe fungerar liksom inte. Det blir för trångt för någon att mingla runt och
ingen kan komma överens om vad för musik som ska spelas.

Var på en riktigt kul fest med det upplägget för något år sedan. I början fick alla ett
uppdrag som skulle utföras under kvällen. Jag fick att "påpeka att jag var singel så
mycket som möjligt" en annan skulle försöka organisera ett nakenbad (det lyckades
han faktiskt med), kort sagt blev det ett mycket knäpp-roligt party. Ett rum med dans,
ett annat med singstar, flera andra rum lediga till vad man nu ville göra.

Små fester kan vara kul, när man inte är så många kan man faktiskt göra saker tillsammans
sådanna har jag varit på många under årens lopp; filmkvällar, sällskapsspelskvällar (Risk,
Puerto Rico, Settlers, Monopol) TVspelssammankommster (Smash Bros), Tebjudning etc.
Jag tror jag för hålla mig till sådanna i framtiden så får den grå massan av fyllskallar leva
ovissa om vad de går miste om.

Jag sade aldrig upp mig. Jag är fortfarande anställd.
Jag har kommit på att det är mer strategiskt att leave(a)
efter min veckas semester i mars då jag åker till
Kanarieöarna.

Nackdelen med den planen är att jag måste jobba April
och kanske även Maj ut innan jag blir fri.
Men det kanske är lika bra, mitt kontrakt gäller till Maj.
Om jag helt enkelt tackar nej till ett nytt ett-års-kontrakt
så har jag inte sagt upp mig per se.

Förövrigt har jag kommit på att jag kanske vill bli helikopterpilot.
Jag har laddat ner några simulatorer och ska investera i en
joystick (joystick som förövrigt är det coolaste innuendot på
mannens könsorgan) och se hur jag tycker att det är att flyga.

Ska också passa på att rekommendera detta!  <----- Detta!
En underhållande tecknad kortfilm som, förutom att underhålla även
utbildar i ekonomisk teori och historia. Den är riktad till amerikaner
men filmens essens gäller även oss i Europa. Enjoy~

Jag måste lämna in ett skriftligt besked på min avgång.
Så roligt!
Hur ska jag skriva?
Jag känner för att skriva det i högtidlig stil.
(Hur skriver man högtidligt på norska?)

Härmed vill jag, [namn][efternamn], informera eder, Herr[chef]
om min avgång från eder företag.
Enligt rådande lagar och bestämmelser så erfodras det av mig
att arbeta Februari ut. Men sen är jag fri!! och då ska jag
hitta ett nytt jobb, ett bättre jobb, ett roligare jobb (både i ordets
svenska och norska innebörd) och... och det var allt! Ha!

I want to break fri!

Kändes allt tungt
Men sen
Efter frukost
Kom jag på lösningen!
Jag säger helt enkelt upp mig!
Wohooo!
Gissa vad jag ska göra på måndag?
Säga upp mig från mitt jobb!

Dunderpatrullens senaste (Analoga Steroider) var den bästa julklappen förra året.
Jag har svårt att bestämma mig om jag gillar "Touch Fuzzy get Dizzy" eller
"Crash Burn Repeat" bäst.

En varm dag i Maj ger sig två unga män ut på en liten promenad. Mest för att ha något att göra medan de konverserar men också för att de bestämt sig för att gå en gammal stig som de cyklade på en gång i sin ungdom.
De båda vännerna har känt varandra sedan 5års åldern, de pratar gammla minnen, saker de gjort, sagt och upplevt under sin uppväxt. Nostalgin är påtaglig, det förflutna verkar så underbart när man tänker på det, kanske för att man bara kommer ihåg det speciella, det underbara. Det var bättre förr konstaterar en av dem, den andre instämmer. De traskar på i gott tempo, båda två tränar regelbundet så trots att de båda även har en nördsida till sig så är det ingen som känner av någon trötthet. Barndomsminnen blandas med samtalsämnen av mer nördig karaktär. Sagan om ringen, strategispel, filmer man sett, dator och tvspel man spelat.

Efter en tid så undrar den ene om inte den där stigen borde dyka upp snart. De har gått efter en landsväg mitt i skogen ett rejält tag nu. Det var länge sedan jag gick den stigen från det här hållet säger den andre som är bättre känd i området. De bestämmer sig för att gå en liten bit till. Stigen dyker inte upp. Jag glömde bort att titta efter den fortsätter den andre, hade fullt upp att prata, hehe.

De båda vänder om, efter ett tag ser de en gammal, mycket gammal, knappt synlig traktorväg gå in i skogen från vägen de står på. Nu kan vi endera gå samma väg tillbaka tills vi kommer till den där stigen eller ta den här vägen som jag förvisso aldrig har gått men som går åt rätt riktning och borde ta oss ut på den astfalterade vägen som leder hem, det blir en bit att gå dock. Det blir ingen diskussion de båda traskar ned för traktorvägen.

Fem minuter senare tar vägen slut. Helt plötsligt är den inte där längre. Framför dem breder det ut sig en våtmark, lite lätt fuktigt, som ett kärr vars vatten fylls på av några porlande bäckar. Det är ett väldigt öppet landskap med en och annan björk. De kan gå tillbaks på traktorvägen men de fortsätter frammåt, detta trots att en av dem köpte ett par nya skor bara några dagar innan. De blir snabbt våta. Nu när det inte finns någon väg att följa gäller det att vara smart, den ena av dem har läst lite vildmarksböcker och bestämmer att man ska följa en bergstopp som syns långt bort i horisonten bortom trädtopparna för att försäkra sig om att man inte går vilse. Så länge vi går i den här riktningen kommer vi förr eller senare till den astfalterade vägen.

Efter ett tag tar våtmarken slut och en tät skog breder ut sig framför sig. Finns ingen anledning att vända nu så med deras navigationsfärdigheter till hjälp börjar de tränga igenom den täta växtligheten. Båda är klädda i shorts vilket inte är så trevligt när de pressar sig igenom snåren. Efter många om och men kommer de äntligen ut på ett hygge. Det börjar skymma, lyckligvis är det tidig sommar, trots att det inte är dagsklart så kommer det ändå att vara ljust flera timmar till. En titt på klockan avslöjar att de varit ute i 2,5 timmar! Vetskapen om detta väcker hungern i deras kroppar. Men det kan inte vara långt kvar nu, hyggen har alltid en traktorväg som leder till huvudvägen. De går mot andra änden av de stora hygget då de plötsligt för syn på något på andra sidan. Vad är det där? En björn? Svårt att säga på det här avståndet. De båda går försiktigt närmre. När de gått femtio meter till ser de att det är en älg. Wow, en älg, undrar varför den inte har sprungit sin väg? Den har ju uppenbarligen sett oss. Älgen betraktar de båda människorna, varför den inte ger sig av är svårt att veta. Kanske är den nyfiken?
De två unga männen är nu cirka 100 meter ifrån älgen! De försöker ta bilder med sina mobiler. Inga bra kameror, brun älg omgivet av liknande färger, det är inte ljust ute. Bilderna blir inte särskilt bra. Om vi bara kunde komma lite närmre. Ska vi verkligen gå närmre? Den kanske attackerar oss. 2 sekunders tvekan sedan fortsätter de frammåt som om de hade utväxlat ett telepatiskt "ja, närmre". de går otroligt sakta, hunger är bortglömd, spända som bågsträngar av förväntan närmar de sig. Hur nära kommer vi att komma? På femtio meters avstånd händer det oundvikliga älgen springer (inte som om den hade brått och flydde för livet, snarare vad som för oss människor skulle motsvaras av ett medelhögt joggingtempo). Vi följer den med blicken och ser två till mindre älgar ansluta sig till den längre bort.

Äventyret är över, åtminstone verkar det så. Jag menar, what could possibly top this? Inget, men bara för att vad som följer inte är lika awesome så är det ändå underbart. Vi fortsätter in i skog efter hygget, inga snår som tidigare, utan stora träd som växer på några meters avstånd från varandra. Efter ett tag så finner de en stig som så småningom leder ut på en skoterled. Leden är givetvis svår att se eftersom det inte är några skoterspår någonstans men det är en skoterledsskylt lite då och då. Nu börjar det skymma på allvar. Hungern gör sig påmind med förnyad styrka. Men det är ändå alldrig jobbigt. Känslan av sommar, frihet och äventyr finns där hela tiden. Vart man än ser är det försommargrönt, den vackraste gröna färgen, den ljusa, livfulla gröna. De kommer snart till en landsväg som de följer och kommer äntligen ut på den astfalterade vägen.

What the fuck, kom vi ut här? Brister jag ut. Överaskad över hur mycket mer åt "höger" vi hammnat än vad jag förväntade mig. Adam är förmodligen glad att ha kommit ut på astfalten med tanke på hans nya skor som trots allt klarat sig helt ok. Vi är bara några hundra meter ifrån Ranungen, en liten sjö där vi badat många gånger han och jag så för att fullborda nostalgitrippen bestämmer vi oss för att ta en titt där också innan vi går hem.

Vattnet ligger stilla på den lilla sjön, det är mörkt ute nu, sommarnatts mörkt, vilket innebär att man ändå ser ganska bra. Det kan liknas vid höstskymmning. Hur som haver, så vill jag inte gå hem. Jag må vara trött i benen, hungrig, törstig men den fyrtio minuter långa promenaden hem känns inte så tilltalande, särskilt inte med tanke på att det är en tråkig astfaltsväg som jag kan utantill. Jag föreslår att vi ska bada, Adam avstår, Jag kladrar honom inte, det är iskallt i vattnet (det är bara Maj ännu). Jag tar av mig alla kläderna och kastar mig i, väl medveten om att om jag får minsta chans att tveka så kommer doppet aldrig att ske. Det blir inget långt dopp men jag ber min vän att ta en bild för att föreviga ögonblicket. Sedan bär det av hemmåt.

Väl hemma och mat har aldrig smakat så gott! Har någonsin ett äventyr kännts mer äventyrligt?

Är namnet på en mycket bra film. Den har tagit mitt filmhjärta med storm.
Alla bör se denna film. Svensk-norsk-fransk film om en stackars man i en
kvinnas klor. Insiktsful dramakomedi.

Idag åt jag frukost två gånger. Resten av dagen gick jag omkring och kände mig som en lönnfet hobbit.

Bestämd form, plural:
Vindarna

Bestämd form, singular:
Vinden

Obestämd form, singular:
Vind

Obestämd form, plural:
Vindar

Alarmet ringer klockan 05.30
Bussen går klockan 06.06
Börjar jobba klockan 07.00, ibland 06.40

Slutar Jobba 15.00
Hemma strax före fyra.
Handla, laga mat, städa, räkningar etc = 1-2h
Sängdags senast 21.00 om jag ska orka med nästa dag.

Det blir 3-4h ledig tid om dagen.

Ändå är det ganska lyxigt här i Norge
Hade det varit Sverige hade jag jobbat 9h och fått betalt för 8 (1h lunch och fika avdrag)
I Norge är det 8h jobb med 30mins lunchavdrag. Fikapausen gör man inte avdrag för.


Jag saknar ungdomens glada dagar, jag blir bokstavligen äldre för var dag som går... fast det blir ju alla... äh, you get my point!

Nördkompisgäng
Hackspettsreservat
Skarvsladdsfabrikat
Skördetröskaggregat
Vattenkraftverksturbin
Radioaktivitetsdetektor

Norge är mer norskt än jag hade väntat mig.

Going to Norway, brb... or not.

Är min hjälte.

---

That's how I roll, motherfucker.

---